Mcflarry

Nu så här på våren då småfåglarna kvittrar så vackert och de börjar kläcka fram sina ungar, kommer jag alltid att tänka på den gången för några år sedan då jag hittade en liten talgoxe-unge med fjädrar på sig. Jag hittade honom/ henne en morgon nedanför vårat stuprör. Jag plockade upp ungen och tänkte ta hand om den så som de gör på ett djursjukhus, så jag fixade en liten kartong som jag fyllde med burspån som han/hon fick vara i. Kartongen ställde jag sedan på mitt skrivbord och tände min skrivbordslampa över den, för att ha som en slags värmelampa. Fågelungen som jag döpte till Mcflarry pep rätt mycket så jag började min jakt på småkryp att mata den med. Jag plockade skalbaggar vid kaninburen(i efterhand fick jag reda på att skalbaggar kan vara giftiga och inte så bra att mata fågelungar med) och jag gick med flugsmällan ute för att smälla flugor och letade efter mask och larver på gräsmattan och i komposthögen. När jag tyckte att jag hade fått en rejäl samling insekter som åtminstone skulle räcka ett tag- trodde jag, matade jag Mcflarry med en pincett som en fågelmamma -näbb. Problemet var bara att maten tog slut i ett nafs, så jag fick bege mig ut igen. Så här höll jag på hela dagen, mata, finna mat, mata. Det var ganska roligt, tills jag skulle sova. Då pep McFlarry hela tiden och ville ha mat, så jag fick inte mycket sömn den natten. Dagen därpå tänkte jag att det var nog bäst att försöka lämna tillbaka McFlarry i boet under takpannan där jag visste att ett fågelpar hade ungar. Så jag sa farväl till Mcflarry och lade upp honom/henne under takpannan och hoppades att fågelmamman skulle acceptera och inte knuffa ut honom/henne. Någon minut efteråt såg jag en fågel som flög in under takpannan med insekter i näbben och efter drygt en kvart var jag och kikade igen om McFlarry hade trillat ner eller inte. och jag blev så glad när jag inte såg skymten av honom/henne =) 

Efter någon vecka när jag var ute såg jag en ung talgoxe som satte sig på torkvindan, som fanns i närheten av boet, bara drygt en halvmeter ifrån mig och tittade nyfiket på mig, och flög sedan iväg. Och då visste jag att det var Mcflarry<3


Mcflarry <3


Kommentarer
Jessika

Sv: Ja, rätt så härlig är han (A)

Oh, okej, nice :D

2012-04-25 @ 15:04:18
URL: http://xjessie.webblogg.se/
Siri

Vad ihärdig du var! Det måste vara extremt få barn som hade orkat det. Tänk att den överlevde, att mamman tog tillbaka den!

2012-04-25 @ 22:50:18
URL: http://fruktklister.blogspot.com/
Emme

ja, visst var det! :D



Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0